City of the Living Dead (1980)

Lucio Fulci (regi, manus), Fabrizio De Angelis (produktion), Giannetto De Rossi (specialeffekter), m fl

• det finns även en speciell amerikansk utgåva av filmen, The Gates of Hell från 1983, som lär vara något förlängd

En journalist i New York undersöker ett mystiskt dödsfall där en kvinna skulle ha dött av skräck mitt under en seans. Ledd av en vision som kvinnan mottog under seansen beger han sig till det illa beryktade orten Dunwich. Där skall en präst ha uppfyllt en urgammal profetia genom att ta sitt eget liv, och därigenom öppnat helvetets portar. Enligt denna skall de döda resa sig ur sina gravar i De dödas stad...

Denna ockulta skräckfilm av den italienske skräckmästaren Lucio Fulci brukar räknas som hans andra zombiefilm. Det rör sig om en ganska säregen och även visuellt kraftfull historia som skiljer sig markant från zombiefilms-genren i övrigt. Även om undergångsstämningen är påtaglig så utvecklar det sig aldrig riktigt till en renodlad survival horror-historia. En eventuell uppföljare skulle snarare haft större potential i det hänseendet, när väl fenomenet hunnit sprida sig över världen.

Själva zombiekonceptet är också minst sagt säreget. Det är visserligen de döda som reser sig till följd av något djävulskt inflytande, men det handlar alltså om betydligt mera övernaturliga väsen än de levande döda inom genren i stort. Det är också otydligt huruvida dessa över huvudtaget är fysiska eller mera spöklika, eftersom de levande döda uppstår ur och försvinner i tomma intet. De har även andra övernaturliga förmågor men åtminstone i en scen äter de faktiskt av sina offer. Konceptet som sådant känns dessvärre inte speciellt genomtänkt eller konsekvent genomfört.

Produktionen håller en hyfsad nivå genom hela filmen, åtminstone för att vara en italiensk skräckfilm. Som vanligt när Fulci själv står för manus är det framför allt fråga om en känslomässig upplevelse snarare än en traditionell berättelse, varför handlingen inte nödvändigtvis är helt sammanhängande. Den utgör snarare en serie mardrömslika scener vilka får illustrera filmmakarens vision. De levande döda är också mest ett inslag i mängden av övernaturliga fenomen. Filmen innehåller förresten en ganska meningslös sidohandling, som förmodligen skall förstås i ljuset av ortens mörka bakgrund och degenererade invånare, men används mest som en ursäkt för en av filmhistoriens extremaste gore-effekter. Slutscenen lämnar också mycket att önska, vilket sägs bero på att det filmade materialet blev förstört och att det befintliga slutet därmed endast består av de fragment som kunde räddas inför själva klippningsarbetet.

En mardrömslik italiensk lågbudget-skräckfilm med ett centralt zombieinslag och extrema gore-effekter. Tillhör dock snarare den ockulta skräckfilms-genren.