recensioner av zombiefilm på svenska - zombie movie reviews in Swedish

The Vanguard (2008)

Matthew Hope (regi, manus, produktion), m fl

Vår värld är inte längre vad det en gång var. Ett jättelikt krig mellan Väst och Öst har ödelagt förutsättningarna för den moderna civilisationen, och den akuta bristen på mat och energi höll på att resultera i anarki och samhällets slutgiltiga kollaps. Den mäktiga och allestädes närvarande Korporationen vidtog slutligen de nödvändiga åtgärderna för att drastiskt minska världens befolkning, men allting gick inte riktigt enligt planerna. Istället för att dö ut förvandlades de förgiftade massorna till någonting primitivt och inte längre riktigt mänskligt. De sista obesmittade överlevarna gömmer sig i vildmarken där de hamnar mitt i korselden mellan Korporationens dödspatruller och de smittade vildarna.

Denna brittiska lågbudget-produktion lyckas dessvärre inte med konststycket att se mera påkostad ut än vad den egentligen är. Detta dels på grund av att hela handlingen utspelar sig ute i skogen, och resultatet blir därmed mest bara en massa spring i lingonskogen. Själva handlingen är också emellanåt väldigt förvirrande. Huvudrollen skall föreställa någon slags oövervinnerlig samuraj-figur som för en inre dialog med sin döde far och som har återkommande drömmar om sin lika döda mor. Alltsammans är kryddat med någon sorts österländsk mystik liksom en asiatisk vålds-estetik. Lyckligtvis lyckas filmmakaren knyta ihop påsen på slutet så att alltsammans inte bara resulterar i ett stort fiasko.

Istället för regelrätta levande döda serveras tittaren här på den ”moderna” sortens smittade vilka är lika aggressiva som de är flyfotade. Termen som används för att beskriva dem är omväxlande ”biosyn” och ”vilde”, men deras beteende skall nog snarare tolkas som att de har regresserat till apstadiet. De smittade är dock blinda och förlitar sig på sina övriga sinnen, liksom de gärna angriper varandra när andra offer inte finns tillgängliga. Samtidigt håller de sakta på att ”utvecklas” så att de både börjar använda ögonen och lär sig att samarbeta. Hur själv smittan sprider sig är dock litet oklart men det framgår att ett bett åtminstone innebär så gott som garanterad smittospridning.

Produktionen ser som sagt aningen billig ut men med hänsyn till förutsättningarna fungerar det dock mer än tillfredsställande. Visuellt sett får filmen nog betecknas som ambitiös och filmskaparen är emellanåt också framgångsrik i sitt uppsåt. Det finns dock en del brister i produktionen, så som manuset, men det är snarare höjdpunkterna som sticker ut i längden. Soundtracket är exempelvis intensivt, även om nivån inte alltid helt matchar bildmaterialet. De välgjorda specialeffekterna och den trovärdiga rekvisitan (inte minst vad gäller vapen och fordon) imponerar också. Makeup och gore fungerar också väl, och trots att det alltså rör sig om en tämligen våldsam och även blodig historia, så hamnar dessa element aldrig riktigt i förgrunden.

En våldsam och samtids-kritisk vision av världen efter undergången, dock utan egentliga levande döda.

Inga kommentarer: