Mulberry Street (2006)

Jim Mickle (regi, manus, m m), Nick Damici (manus), m fl

• manusförfattaren Nick Damici spelar även huvudrollen

Den före detta boxaren Clutch och hans grannar har blivit vräkta från sitt bostadshus i stadsdelen Little Italy i New York. Fastigheten skall byggas om och hyras ut till välbärgade yuppies. Livet tar dock inte slut för det – inte riktigt ännu i alla fall. Hyresgästerna hör på nyhetssändningarna att någonting håller på att ske i tunnelbanan, och snart utvecklar sig nyhetshistorien till oanade proportioner då hela Manhattan håller på att försättas i karantän! Innan man vet ordet av lurar ett stort hot på gatorna och de boende måste hjälpas åt för att försöka hålla det ute ur huset. Vicevärden mår dock inget vidare utan har visst blivit biten av en råtta, och var det inte attacker av råttor de pratade om på radio och teve?

Denna amerikanska independent-film, som faktiskt hade världspremiär på Stockholms filmfestival härom året, utgör ytterligare ett exempel på vad man kan uppnå med förhållandevis enkla medel om man bara lyckas samla ihop tillräckligt många talangfulla filmmakare. Filmen sopar helt enkelt mattan med det mesta som idag görs inom ramen för survival horror, oavsett om det är kända filmmakare eller stora produktionsbolag som håller i trådarna. För att vara en lågbudget-produktion övertygar också specialeffekter (inte minst gore-inslagen) även om makeup-effekterna också utgör filmens svaghet. Inte på grund av att dessa skulle vara speciellt dåliga i sig, utan för att själva monster-konceptet kan vara aningen svårsmält och även opraktiskt att realisera med traditionella metoder. Filmen är full av samhällskritik och budskapet lär vara att det är de små människorna som sluter leden i samband med en katastrof, medan myndigheternas agerande får sig en släng av sleven.

Det är aningen oklart huruvida monstren faktiskt är levande eller döda, även om det mesta tyder på det tidigare samtidigt som det också verkar finnas flera exempel på det senare. Antingen rör det sig om någon sorts mellanting eller så är konceptet bara inkonsekvent i största allmänhet. Det rör sig hur som helst om en smitta som härrör från råttor och som först gör den bitne sjuk för att sedan bli en blodtörstig mördare och kannibal. Med tiden förvandlas offret också till någonting allt mer råttlikt, ungefär som en varulv alltså, fast en råtta då.

Produktionen är som sagt genomgående mycket väl utförd. Filmen är visserligen inspelad med digital teknologi men då filmskaparna har tagit hänsyn till detta spelar det faktiskt mindre roll. Regin och klippningen är, liksom ljudkvaliteten och ljudeffekter, på högst professionell nivå. Manuset är välskrivet och handlingen väldigt spännande, även om den också har en tendens att upprepa sig på vissa punkter, vilket faktiskt förtar en del av just spänningen. Speciellt rollerna är mycket välskrivna och spelade med finess, om man bortser från ett par svagare skådespelarinsatser i början av filmen.

Välgjord och spännande survival horror-film utan regelrätta levande döda. Rekommenderas dock varmt.