recensioner av zombiefilm på svenska - zombie movie reviews in Swedish

Diary of the Dead (2007)

George A Romero (regi, manus), Peter Grunwald (produktion), Gregory Nicotero (makeup-effekter), m fl

  • George A Romero har en liten biroll i filmen
  • det ryktas om en möjlig uppföljare men inga definitiva besked finns ännu i skrivande stund
Från Wikipedia: The Death of Death är en oberoende dokumentärfilm av den unga filmaren Jason Creed och är postumt sammanklippt av Debra Moynihan. Creed har filmat lejonparten av materialet medan ytterligare material är filmat av bland andra Debra Moynihan, Tony Ravello och Eliot Stone. Ytterligare material från internet, från nyhetssändningar och från övervakningskameror har bifogats i den färdiga filmen. Det är den första filmen som dokumenterar den världsomspännande händelse som gav upphov till de dödas uppvaknande. [referens saknas] Filmen visar hur en grupp filmstudenter från Pittsburgs Universitet nås av den första informationen om det som håller på att hända, till det att man försöker återvända hem från en filminspelning, och slutligen hur inspelningen av dokumentären avslutas abrupt. En uppföljare av och med Debra Moynihan är under produktion medan dessa oväntade och omskadande händelser utvecklar sig. [referens saknas]

Zombiefilms-genrens fader George A Romero presenterar sin femte film på temat även om det inte rör sig om någon uppföljare denna gång, trots att filmen innehållsmässigt alldeles utmärkt passar in i den så kallade The Dead-serien. Istället för att följa upp utvecklingen i sin fjärde film Land of the Dead (2005) speglar handlingen här istället händelserna i den första, nämligen Night of the Living Dead (1968). Filmen är också, liksom filmerna i den egentliga The Dead-sviten, först och främst en samhällskritisk kommentar till nutiden. Det är budskapet, som alltså varnar för farorna med det mediebrus som omger oss idag, som står i förgrunen. Samtidigt som den grånade mästaren visar att han hänger med i utvecklingen hänger han sig alltså här åt moralpanik. Såväl Youtube-generationens besatthet vid uppmärksamhet och att ständigt vara uppkopplad, som de etablerade medierna och samhällets sätt att hantera kriser (vilket illustreras genom både äkta och tillverkat dokumentärmaterial), får sig en ordentlig känga. Tyvärr hamras detta in till den milda grad att det går ut över såväl handlingen som det som filmen för de flesta tittare trots allt handlar om, nämligen de levande döda. De sistnämnda känns genast igen från Romeros tidigare verk men det märks att han befinner sig under en viss press att presentera ständigt nya och innovativa zombier i situationer som aldrig skådats tidigare. Och zombierna tas vidare av daga på precis så blodigt och spekulativt sätt som fansen förväntar sig. Specialeffekter så som makeup och gore är närmast fulländade i utförande, även om de rent digitala inslagen givetvis kan uppfattas som aningen störande.

Filmen utgör alltså en fejkad dokumentär (med titeln "The Death of Death") som påstås vara inspelad av huvudrollsinnehavarna, och hör egentligen stilistiskt sett hemma inom cinéma vérité. Romero har dock inte velat löpa linan fullt ut, utan väljer istället att klippa ihop sin film som vanligt, med soundtrack och pålagt ljud, samt jobba med multipla kameror. Detta förfaringssätt förklaras dock ingående i filmen, men slutresultatet saknar ändå mycket av den integritet som andra filmer i denna stil har uppvisat på sistone. Då inte minst monsterfilmen Cloverfield (2008) och survival horror-filmen [REC] (2007). (Faktum är att Romeros film känns som en blandning av dessa två titlar, fast utan närvarokänslan.) Romero har uttryckligen velat göra en snyggt filmad film och inte någon renodlad första perspektiv-film, men resultatet känns tyvärr endast halvhjärtat då bildkvaliteten ibland har försämrats med flit och kameraföringen emellanåt ändå är medvetet slarvig.

I övrigt passar Romero på att hänvisa till sin egen debutfilm Night of the Living Dead (1968), låta sina vänner inom filmbranschen låna sina röster till den stora mängd nyhetssändningar som spelas upp i bakgrunden, och inte minst skämta med skräck- och B-filmsgenren samt utdela pekpinnar till zombiefilms-genren i övrigt. Till skillnad från hans politiska budskap fungerar dessa småkommentarer däremot alldeles utmärkt och bidrar till den sedvanliga galghumor som filmmakaren gjort sig känd för. Handlingen kan närmast betecknas som en ganska intetsägande road movie, som dock till skillnad från Romeros tidigare zombiefilmer faktiskt fungerar mera som en renodlad skräckfilm än som någon survival horror-historia.

Produktionen får anses välgjord för att vara en ren independent-produktion med tämligen ansträngd budget. Här har filmmakarna med Romero själv i spetsen istället varit tvungna att dra nytta av all den hantverks-skicklighet och erfarenhet man lyckats förvärva genom åren. Borta är med andra ord storbudget-svulstigheterna från Land of the Dead (2005) även om persongalleriet kan tyckas vara lika platt och ointressant. De till större delen unga skådespelarna gör dock fullt godkända insatser rakt igenom, trots sina ganska hopplösa roller och en ibland otacksam dialog. Filmens ena huvudperson fungerar förresten även som berättare i filmen vilket lätt kan uppfattas som störande för upplevelsen i stort. Detta tillsammans med skådespeleriet och de inklippta verkliga dokumentärbilderna (vilka uppenbart inte har någonting med filmens handling att göra) får tyvärr filmen som helhet att kännas spelad och inte alls naturlig, vilket alltså skulle vara hela poängen med cinéma vérité-greppet. Som zombiefilm är det givetvis ett litet mästerverk i sig men som Romero-fan är det ändå lätt att känna sig aningen besviken.

Ett aningen feltänkt och självmedvetet försök av Romero att återvända till fornstora dagar. Trots att samhällskritiken ännu en gång står i fokus utlovas gott om både gore och levande döda!

Inga kommentarer: