recensioner av zombiefilm på svenska - zombie movie reviews in Swedish

Planet Terror (2007)

Robert Rodriguez (regi, manus, produktion, m m), Quentin Tarantino (produktion), Gregory Nicotero (makeup-effekter), m fl

  • regissören har en liten statistroll medan makeup-effektsgurun Tom Savini samt medproducenten Quentin Tarantino har riktiga roller i filmen
  • filmen lanserades ursprungligen som en så kallad dubble feature under titeln Grindhouse, tillsammans med Death Proof (2007) av Quentin Tarantino (denna recension utgår dock ifrån DVD-utgåvan av Planet Terror)

Cherry är inte nöjd med tillvaron och söker efter en utväg. Hon säger upp sitt jobb som gogo-dansör för att söka sin lycka som ståuppkomiker. Inte för att Cherry själv anser sig vara speciellt rolig, något som hennes skitstövel till ex-pojkvän inte är sen att instämma i. Hennes planer ändras dock drastiskt när hon och ovan nämnda skitstövel blir angripna av någonting monstruöst längs landsvägen. Hon får nämligen sitt ena ben avslitet, och kan därmed vare sig stå upp och vara rolig eller gå tillbaka till att vara dansare. Det visar sig dock att hon har många dolda talanger som kommer till användning när hela staden blivit invaderat av levande döda mutanter. Hon kanske rent av kommer att hitta sitt sanna kall i livet?

Denna stilsäkra pastisch på gamla B-filmer i allmänhet och exploitation-filmer i synnerhet är i själva verket väldigt välgenomtänkt. Även om filmen är befolkad av underliga rollfigurer med konstiga bevekelsegrunder och knasiga repliker, är den omsorgsfullt utvalda rollbesättningen allt annat än "B". Repor och andra celluloid-skador är ditsatta i efterhand och fungerar till och med som specialeffekter i sig själva (exempelvis för att accentuera skräck-scener vilket för övrigt är väldigt effektivt).

De levande döda är i själva verket en slags mutanter som blivit smittade av ett biologiskt stridsmedel av något slag. De äter av sina offer och är extremt smittsamma. I övrigt känns konceptet inte speciellt konsekvent eller möjligen genomtänk, utan överraskningarna avlöser varandra. Makeup-effekterna är dock överlag välgjorda.

Till skillnad från den genre som filmen gör anspråk på att efterlikna och även parodiera rör det sig om en mycket välproducerad film. Den skall dock inte tas på alltför stort allvar, vilket framgår såväl av manuset som produktionen i övrigt (en hel sektion av filmen fattas till och med – den spelades helt enkelt aldrig in). Det är dock en hyfsat underhållande och våldsam (gore-effekterna tangerar ofta rent splatter) hyllningen till de allt annat än välproducerade filmer som filmmakaren själv växte upp med (och som visades på så kallade Grindhouse-biografer). Filmen innehåller även referenser till en mängd mer eller mindre klassiska SF- och B-filmer, däribland Zombie Flesh-Eaters (1979). Man kan bara önska att alla gamla zombiefilmer i exploitation-genren skulle vara så pass välgjorda!

En hyllning till exploitation-genren som rekommenderas till den som anser att dåliga filmer var bättre förr. Zombiefilms-fantaster i allmänhet kan däremot behöva dämpa sina förväntningar en aning.

1 kommentar:

astarot sa...

Jo, det här är ju en schysst referensfest. men som du säger man kan ju förvänta sig lite mer allvar än vad filmen levererar. Man ska inte skoja alltförmycket om zombies ;-)