The Ghost Galleon (1974)

Amando de Ossorio (regi, manus), José Luis Campos (specialeffekter), m fl

• den andra uppföljaren till Tombs of the Blind Dead (1971), och den tredje delen i den s k The Blind Dead-serien

Två unga kvinnor försvinner spårlöst till sjöss efter ett misslyckat publicitetstrick. De ansvariga bakom det hela organiserar en diskret räddningsoperation. Medföljande är också en marinforskare som försöker övertyga de övriga om att de borttappade jäntorna råkat ut för ett ökänt spökskepp, men också en barndomsvän till en av dem som hotat att gå till polisen. Enligt legenden återfinns inte bara en sagolik skatt ombord spökskeppet, utan också kvarlevorna efter satansdyrkande tempelriddare. Snart siktar man en dimbank av övernaturligt ursprung ute på havet...

Denna trötta uppföljare till Tombs of the Blind Dead (1971) och Return of the Evil Dead (1973) förefaller ha tillkommit enbart på grund av att filmskaparen lyckats få tillgång till en användbar kuliss. (Troligen på ett sjöfartsmuseum.) Någon annan anledning är svår att finna till det långsökta uppslaget, vilket också förklarar den ologiska handlingen. I övrigt ter sig filmen mest som en dålig ursäkt att visa upp lättklädda tjejer, och gärna i högklackat. Det som främst skiljer filmen från de övriga i serien är också att man inte återanvänt bildmaterialet där tempelriddarna stiger upp ur sina stenkistor, eftersom dessa här istället vilar i trålådor. De vandöda krigarmunkarna förefaller inte heller längre vara någon sorts vampyrer, utan äter faktiskt av sina offer. I övrigt är dock allting sig likt.

Specialeffekterna är under all kritik och produktionen lyckas inte dölja det faktum att det rör sig om en billig B-film. Trots den väldigt realistiska kulissen (fartyget) känns allting helt artificiellt rakt igenom, liksom manuset lustigt nog försöker begagna sig av de logiska luckorna. Med nedslående resultat. Vad gäller stämning så finns dock en del lyckade skräckfilms-scener, men i övrigt verkar kameraarbetet främst vara inriktat på extrema närbilder av de mumifierade riddarna. Samtliga roller är också extremt irriterande, varav den flummiga vetenskapsmannen verkligen tar priset. Det enda som räddar filmen är egentligen själva slutscenen, som får anses synnerligen lyckad.

Förmodligen den sämsta delen i hela The Blind Dead-serien. Rekommenderas möjligen till den som verkligen gillade de övriga delarna och som fått mersmak.