The Nights of Terror (1981)

Andrea Bianchi (regi), Piero Regnoli (manus), Gino De Rossi (specialeffekter), m fl

• det finns flera olika utgåvor av filmen med varierande titlar (den här recensionen utgår ifrån en något förkortad brittisk version)

Den excentriske professor Ayres är på spåren efter lösningen på en uråldrig gåta. Han bjuder in en grupp goda vänner till sina ägor i Norditalien för att berätta om sin upptäckt. I sin iver att finna lösningen uppfyller han av misstag en profetia om att de döda skall vakna för att förtära de levande. Gästerna anländer ovetande om att deras värd blivit dödad vid en närliggande arkeologisk utgrävning. Man gör sig hemmastadda men sakta men säkert blir gästerna varse om att allting inte står rätt till...

Denna italienska survival horror-film utkom mitt under den stora zombiefilms-trenden i början av 1980-talet. Till skillnad från andra filmer som utkom i samma veva rör det sig dock inte enbart om ett renodlat plagiat, även om den egentligen inte heller tillför någonting nytt till genren. Filmen kan snarare sägas vara rotad i den något tidigare europeiska zombiefilms-genren från 1970-talet. Den utspelar sig till att börja med i Europa – istället för USA eller tropikerna, som är mera brukligt i Italienska zombiefilmer. Dessutom finns det gott om sexuella inslag – måhända på bekostnad av de traditionsenliga renodlade nakenscenerna.

Variationen bland de levande döda är stor, eftersom förbannelsen (eller vad det nu egentligen rör sig om) återuppväcker såväl nydöda som urgamla och mumifierade lik. Deras främsta drivkraft är förvisso att äta av sina offer, men även om de senare i sin tur återuppväcks så förefaller det inte röra sig om någon slags smitta eller liknande. Det som skiljer zombierna från genren i stort är dock deras förmåga att samarbeta samt använda verktyg, vapen och andra hjälpmedel.

Även om de levande döda är riktigt groteska, men knappast skrämmande, så tar ändå det incestuösa gossebarnet som spelas av en dvärgväxt man priset! Make up-effekterna är däremot godkända, om än inte alltid speciellt trovärdiga. Filmens handling lämnar mycket att önska men manuset känns ändå relativt ändamålsenligt för en renodlad skräckfilm med betoning på gore. Trots att det alltså handlar om en ganska oinspirerad lågbudgetfilm så fungerar vissa scener och effekter dock tillfredsställande, så som slutet som visserligen är aningen abrupt. Det sämsta, förutom de lövtunna personporträtten och de undermåliga skådespelarinsatserna, torde vara den misslyckade dubbningen och de skräniga ljudeffekterna. (De senare har åldrats väldigt dåligt och för snarare tankarna till SF-genren.)

En ganska intetsägande europeisk zombiefilm med mycket gore och spekulativa make up-effekter.