recensioner av zombiefilm på svenska - zombie movie reviews in Swedish

Tombs of the Blind Dead (1971)

Amando de Ossorio (regi, manus), José Luis Campos (makeup-effekter), m fl

  • den första filmen i den s k The Blind Dead-serien
  • filmen fick sedermera hela tre officiella uppföljare, liksom det ryktas om en fjärde som lär vara under produktion i skrivande stund
En förvirrad ung kvinna hamnar av en händelse på en övergiven klosterruin i gränstrakterna mellan Spanien och Portugal. Klostret var en gång i tempelriddarnas ägo, innan dessa avrättades för sitt bruk av svart magi i jakt på evigt liv. Föga anar hon att folket i trakten skyr platsen som pesten och viskar om att tempelriddarna kommer upp ur sina gravar om natten för att suga de oskyldigas blod. Hennes vänner blir oroliga när hon aldrig dyker upp igen och beger sig till ruinen för att leta efter henne. Myndigheterna har dock redan fått upp kornet och misstänker smugglare som vill skrämma bort nyfikna.

Detta är en spansk-portugisisk samproduktion från tidiga 1970-talet, vilket verkligen märks. Samtidigt har filmen inte åldrats alltför dåligt, även om den säkerligen fungerar som en tidsstudie. Det rör sig dock inte om något survival horror-epos men med lite vilja kan man i alla fall kalla den för en zombiefilm, trots att det snarare handlar om mumifierade vampyrskellett som går igen. Slutscenen lämnar dörren öppen för alla de uppföljare som också gjordes, även om dessa aldrig plockade upp tråden där handlingen slutade. Man skulle även kunna tänka sig att det fanns politiska undertoner i produktionen, med tanke på att filmen spelades in under Franco-regimen i Spanien. Dessutom kan man spekulera kring eventuella sedliga eller moralistiska dito.

De levande döda kan egentligen delas upp i två kategorier: dels de vandöda tempelriddarna vilka har en ockult bakgrund, och dels deras offer vilka uppenbarligen vaknar kort efter sin död. Det som är gemensamt för dem båda är dock att de dricker sina offers blod, någonting som verkar vara en central del av konceptet. Däremot är det oklart huruvida nyuppväckta lik kan sprida smittan vidare till tredje person. Skillnaderna består i hur de båda typerna av levande döda ser ut samt i att de mumifierade riddarna saknar ögon och därmed inte kan se, vilket de dock kompenserar för med en otroligt skarp hörsel (även om de rimligtvis även borde sakna öron). De medeltida likspökena är dessutom extremt långsamma men ändå tillsynes oövervinneliga. Däremot är de beridna (även om denna bit inte känns speciellt genomtänkt) liksom inte sällan beväpnade med svärd.

I god zombiefilms-tradition finns det gott om både våld, blod och nakenhet, liksom en del sex och gore. Moderna tittare höjer dock knappast på ögonbrynen för det provocerande bildmaterialet, liksom inbitna gore-fantaster antagligen bara blir beskvikna på den magra mängden blod och tarmar. Makeup-effekterna är, liksom i uppföljarna, väldigt bra vad gäller specifikt de mumifierade tempelriddarna. Filmens styrka är det visuella samt stämningen (eller atmosfären), medan handlingen är allt annat än logisk.

En inflytelserik europeisk skräckfilm som hämtat en hel del inspiration och stoff från zombiefilms-genren. En klassiker som rekommenderas till zombiefilms-fantaster.

Inga kommentarer: