Bob Clark (regi, produktion), Alan Ormsby (manus, makeup-effekter), Tom Savini (makeup- & specialeffekter), m fl
Familjen Brooks får ett telegram som säger att sonen Andy dött i Vietnam-kriget. Modern vägrar att godta dödsbudet och manar sin son att återvända, tills han en natt faktiskt står i farstun. Den inledande glädjen dämpas dock snart då Andy inte är sig själv lik. Han vet själv att han inte längre hör hemma bland de levandes skara, men moderns själviska önskan att till varje pris behålla sitt barn håller honom kvar. En rad våldsamma mordfall skakar den lilla orten samtidigt som sprickorna i familjens fasad blir allt tydligare.
Filmmakarna Bob Clark och Alan Ormsby följde upp zombiefilmen Children Shouldn't Play with Dead Things (1972) med denna skräck-thriller om en hemvändande krigsveteran. Även om filmen är gjord under Vietnam-eran så känns temat dagsaktuellt idag med hänsyn till utvecklingen i Irak. Det faktum att filmens huvudperson är en slags levande död används väldigt effektivt för att markera dennes utanförskap, genom antydningar om att någonting är väldigt fel. Huvudpersonen är dock inte någon regelrätt zombie, utan snarare ett likspöke eller en gengångare av något slag.
Filmen är välgjord och det prisbelönta manuset bygger effektivt upp spänningen ända fram till den oerhört gripande finalen. Berättelsen är också befolkad av intressanta karaktärer i ordets verkliga betydelse och skådespelarna gör, med ett par smärre undantag, en gedigen insats. För att vara en B-film håller produktionen en hyfsad nivå rakt igenom och har, till skillnad från många andra, åldrats med värdighet. Filmen lär också ha influerat senare personal horror-historier inom zombiefilms-genren.
En gammal men välgjord B-film som känns aktuell än idag. Ingenting för specifikt zombiefilms-fantaster dock.
programförklaring
prenumerera
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar