recensioner av zombiefilm på svenska - zombie movie reviews in Swedish

I, Zombie: A Chronicle of Pain (1998)

Andrew Parkinson (regi, manus, produktion mm), m fl

  • filmmakaren har en egen liten roll i filmen
  • filmen har en inofficiell uppföljare, nämligen Dead Creatures (2001)
En ung man blir biten när han försöker hjälpa av en tillsynes skadad kvinna mitt ute i obygden. Han flyr från platsen men har blivit smittad av någon sorts sjukdom och kollapsar. När han väl hittar tillbaka till London har hans sjukdomstillstånd hunnit göra honom till en kannibalistisk mördare. Med tiden börjar hans kropp också att förfalla och han förvandlas sakta men säkert till en levande död.

Detta är en brittisk lågbudgetfilm av det mer originella slaget och ett gott exempel på att en bra film inte nödvändigtvis är ett resultat av stora ekonomiska resurser. Här har också filmmakaren Andrew Parkinsons egen talang varit den avgörande resursen. Det rör sig dock inte om någon traditionell zombiefilm, utan snarare ett porträtt av en svårt sjuk människa och hur denne förhåller sig till sin hopplösa situation. Filmen jobbar dock med flera perspektiv och man får exempelvis följa flickvännens liv efter att huvudpersonen går under jorden och isolerar sig från omvärlden. Det alltså snarare en slags seriemördarfilm som koncentrerar sig på den psykologiska aspekten istället för zombiegenrens vanliga frosseri i våld och gore. De mest motbjudande scenerna har också mer med själva det fysiska sjukdomstillståndet att göra än med de kannibalistiska ätvanorna.

Det rör sig hur som helst om någon form av smitta eller virus som sprids via bett, men ingenting avslöjas om dess ursprung. Offret dör dock inte utan utvecklar till en början ett okontrollerat behov av att äta färskt människokött. Den sjuke drabbas också av kraftiga konvulsioner och abstinensbesvär, men inte ens kannibalismen kan hålla dem under kontroll i det långa loppet. Dessutom tappar man bitvis kontakten med verkligheten och plågas av mardrömmar och hallucinationer. Med tiden förfaller kroppen sakta och faller ihop, varför den sjuke förvandlas till någonting som liknar en regelrätt levande död. Huruvida offret slutligen dör eller inte av sjukdomen framgår dock inte av filmen.

Filmen är väldigt mörk och sorglig, och har nästan en dokumentär atmosfär. Däremot saknas den mörka humor som är vanlig inom genren utan filmen håller masken ända till det bittra slutet. Själva slutet lämnas dock öppet, på gott och ont. Detta är helt klart en film som man antingen älskar eller hatar, och som zombiefilm tenderar den dessvärre att hamna i den senare kategorin. Produktionen som sådan håller åtminstone en genomgående jämn nivå, även om ljudet drar ned helhetsintrycket något.

En garanterat annorlunda zombiefilm som antagligen inte passar alla zombie- och skräckfilms-fantaster.

Inga kommentarer: