The House by the Cemetery (1981)

Lucio Fulci (regi, manus), Fabrizio De Angelis (produktion), Gianetto De Rossi (specialeffekter), m fl

• filmen finns i mängder av olika utgåvor av varierande längd (denna recension utgår ifrån en något förkortad amerikansk DVD-utgåva)

En forskare flyttar till ett gammalt hus i New England med sin familj för att ta vid där en död kollega slutat, men också för att undersöka omständigheterna kring dennes påstådda självmord. Det visar sig att de döda inte vilar ifred vid det gamla kråkslottet, liksom att priset för odödlighet är långt mera fasansfullt än döden självt.

Denna skräckfilm av den italienska zombiefilmens fader, Lucio Fulci, är i själva verket ingen zombiefilm. Även om monstret är en slags levande död så rör det sig snarare om en tidig så kallad slasherfilm. Det är måhända också en lite annorlunda Fulci-film, varför hans egna fans verkar aningen kluvna inför verket. (Betoningen ligger snarare på atmosfär än på gore, även om det också finns gott om den senare varan.)

Filmen får anses väldigt välgjord och även stämningsfull, med rent av Lovecraftianska undertoner. Den internationella utgåvan har dubbats till engelska, och ett stort irritationsmoment utgörs av att pojken, som får anses ha huvudrollen, fått rösten av en kvinna som försöker låta som en unge. Slutet lämnas för övrigt öppet att fundera kring för tittaren, vilken Fulci lämnar med ett citat av författaren Henry James: "no one will ever know whether children are monsters or monsters are children".

En välgjord och våldsam italiensk skräckfilm. Rekommenderas till skräckälskare och obligatorisk för gore-galningar, men ingenting specifikt för zombiefilms-fantaster.