Corpse Eaters (1974)

Donald R Passmore (regi), Lawrence Zazelenchuk (manus, produktion, makeup-effekter), m fl

• biografägaren och filmens upphovsman, Lawrence Zazelenchuk, lär ha finansierat den ur egen ficka för att visas på s k drive in-biografer
• filmen uppges ha varit försvunnen i många år och lär också vara svår att få tag i

En grupp unga odågor bestämmer sig för att övernatta i en gravkrypta och börjar kvällen med att åkalla självaste Satan. Snart vaknar de döda på den övergivna kyrkogården för att hämnas på fridstörarna. Överlevarna från attacken flyr och tar sig till närmaste sjukhus, men en av männen är svårt skadad och hans tillstånd är kritiskt.

Denna kanadensiska zombiefilm är faktiskt något av en raritet och en av de första filmerna i den så kallade zombiefilms-genren, som startades med kultklassikern Night of the Living Dead (1968). Filmen är endast ca en timme lång och lär rikta sig till sin tids ungdomspublik, vilket bland annat innebär en del nakenhet och sex. Annars satsar filmen på att chocka publiken med gore-effekter, och har också försetts med en speciell varningssignal före titelns likätarscener.

De levande döda får anses typiska för genren och äter som sagt av sina offer. Det rör sig också om ett smittsamt tillstånd där den bitne avlider för att själv vakna upp som likätare. Själva fenomenet är att betrakta som ockult och en eventuell spridning i form av en zombieepidemi lämnas utanför filmens handling.

Filmen känns billig och har också åldrats dåligt, inte minst ljudet. Samtidigt är makeup-effekterna oväntat bra, medan det ologiska manuset snarare beskriver ett händelseförlopp än en egentlig handling. Det enda riktigt minnesvärda med filmen är faktiskt porträttet av den cyniska begravningsentreprenören, som sedermera går ett passande öde till mötes.

Ett tidsdokument och samlarobjekt, men ingenting som egentligen rekommenderas till annat än gore-fantaster.