Night of the Comet (1984)

Thom Eberhardt (regi, manus), David B Miller (makeup-effekter), m fl

När en komet färdas förbi Jorden sveper dess svans genom atmosfären. Medan större delen av mänskligheten förbereder sig på att fira julen med ett kosmiskt fyrverkeri så stänger en grupp forskare och militärer in sig i en underjordisk installation för att övervintra kometens passage. När världen runt omkring går under lyckas gruppen därmed undkomma döden, men man får genast anledning att söka sig ut från sin fristad. Det finns andra överlevare därute, men också eländiga existenser vilka visserligen undkommit kometens omedelbara effekt och istället förvandlats till kannibalistiska monster.

Denna amerikanska biofilm tillhör egentligen inte zombiefilms-genren utan utgör snarare en hyllning till den gamla skolans SF- och B-filmer. Det är inte heller någon egentlig skräckfilm och innehåller inte någon gore eller något grovt våld över huvudtaget. Det är snarare en slags ungdomsfilm med ett par kaxiga tonårstjejer i huvudrollen – som är en survival horror-film utan att veta om det. Det finns också gott om influenser från zombiefilmen även om de levande döda är få till antalet och inte utgör någon central del av handlingen.

De levande döda är i själva verket människor som uppvisar symptom på att ha utsatts för någon form av strålning eller nedfall från rymden. Det är dock en fråga om exponeringsgrad - antingen är man helt eller delvis opåverkad, eller så har varelsen redan pulveriserats till sina beståndsdelar. Det rör sig alltså om en snabbt accelererande process som i slutänden upplöser den drabbade. Det rör sig däremot inte om någon smitta och de så kallade zombierna äger viss tankekapacitet och kan kommunicera verbalt. Däremot uppträder de våldsamt och irrationellt samt drivs av en hunger på levande mänskligt kött (alternativt blod). Över huvudtaget känns konceptet intressant och genomtänkt, även om det på intet vis är centralt för handlingen.

Faktum är att det är en väldigt underhållande och även välgjord skräckkomedi, måhända tack vare att det inte rör sig om någon renodlad zombiefilm. Filmen har gott humör och en hel del komiska inslag. Samtidigt fungerar den faktiskt väldigt bra som survival horror-historia, trots att handlingen alltså inte betonar själva undergången eller det levande döda hotet. Temat är däremot kampen för överlevnad och hur människan, bokstavligen, är beredd att gå över lik för att rädda sig själv. Handlingen i sig är allt annat än förutsebar och innehåller många oväntade vändningar, och även om många detaljer vid första anblicken kan te sig ogenomtänkta så får de ändå en vettig förklaring i slutändan. Trots att det handlar om ett tidsdokument vad gäller allt från musik och mode till politik, så har filmen lyckligtvis inte åldrats alltför illa.

En underhållande och sevärd survival horror-film men ingenting specifikt för zombiefilms-fantaster. Och absolut ingenting för gore-fantaster!