recensioner av zombiefilm på svenska - zombie movie reviews in Swedish

Zombie Flesh Eaters 2 (1988)

Lucio Fulci (regi), Bruno Mattei (regi), Claudio Fragasso (regi, manus), Franco Gaudenzi (produktion), m fl

  • filmen har utgetts i olika versioner i olika länder (den här recensionen utgår ifrån den något förkortade brittiska VHS-utgåvan)
  • de båda medregissörerna Bruno Mattei samt Claudio Fragasso har mindre biroller i filmen
I närheten av en turistort någonstans i Filippinerna pågår topphemliga amerikanska experiment med biologiska stridsmedel. På grund av inkompetens från militärens sida slutar ett attentat mot forskningsanläggningen med att viruset muterar och sprids i atmosfären. Kort därefter blir fåglar smittade och faller ned från himlen, och för i sin tur viruset vidare till människor. Militärens lösning är att döda allting levande inom det påverkade området, utan någon åtskillnad på smittade och ickesmittade. Innanför avspärrningarna kämpar ett allt mindre antal lokalinvånare och turister, liksom amerikanska soldater på permission, för sin överlevnad.

Denna relativt sentida italienska zombiefilm skall föreställa en officiell uppföljare till Lucio Fulcis survival horror-film Zombie Flesh-Eaters (1979). Fulcis medverkan i produktionen lär dock vara tämligen blygsamt, liksom handlingen inte har någonting med föregångaren att göra. Det rör sig dock om en riktig survival horror-film med allt detta innebär, även om själva zombiekonceptet är litet annorlunda gentemot genren i övrigt.

De levande döda, om man nu kan kalla dem för det, är i själva verket människor som blivit smittade med ett radioaktivt, och uppenbarligen köttätande, virus av något slag. Viruset får i alla fall offrens kroppar att ruttna liksom gör dem både våldsamma och kannibalistiska. Eftersom offren är levande så har de inte bara kvar en viss tankekapacitet och talförmåga, utan är också lika fysiskt ömtåliga som när de var friska. De smittades beteende varierar dock kraftigt; ibland är de långsamma och passiva, ibland snabba och aggressiva – beroende på vem som regisserat scenen ifråga. (Filmen har nämligen hela tre parallella regissörer.) Fånigt nog är alla asiater som blivit smittade någon form av ninja-zombies. När de levande döda inte håller på med kampsport så föredrar de att använda tillhyggen av olika slag, och biter på sina offer endast först när de senare redan blivit nedgjorda. Själva konceptet är alltså väldigt flytande liksom de olika scenerna inte är kompatibla sinsemellan.

Det rör sig alltså om en riktig B-film vad gäller produktion. Även om filmen trots allt lär ha blivit bättre tack vare att nytt material lades till i efterhand, så lider den verkligen av att den är så pass osammanhängande. Detta gör också handlingen allt annat än förutsebar, måhända på gott och ont. (Man kan exempelvis aldrig veta säkert huruvida någon kommer att klara sig eller inte, utan rollfigurerna dör i en ganska slumpmässig ordning och takt.) Produktionen har dock även sina starka sidor, även om exempelvis manuset och dialogen inte hör dit. Inledningen lovar också mer än filmmakarna lyckas leverera, även om enstaka actionscener och skräckscener däremot fungerar fullt tillfredsställande. Filmen har slutligen en hyfsad potential som survival horror-film, men en blandning av inkompetens och olyckliga omständigheter gör att denna aldrig kunnat förverkligas.

Knappast den sämsta italienska zombiefilmen som gjorts, men rekommenderas ändå enbart till riktiga zombiefilms-fanatiker.

Inga kommentarer: