Killing Birds (1987)

Claudio Lattanzi (regi, produktion m m), Joe D'Amato (produktion), m fl

En grupp studenter på jakt efter en utrotningshotad fågelart slår upp läger i ett gammalt övergivet hus mitt ute i Louisianas våtmarker. Man inser dock snart att allting inte riktigt står rätt till. Någonting hemskt har nämligen inträffat på platsen långt tidigare, och de döda har inte kunnat vila i frid.

Denna italienska skräckfilm innehåller visserligen levande döda, men hämtar snarare stoff från den italienska zombiefilms-gurun Lucio Fulci, än dennes amerikanske kollega George A Romero. För ovanlighetens skull rör det sig inte heller om något direkt plagiat, utan filmens premiss får anses vara tämligen originell, om än taffligt förverkligad. Det rör sig alltså inte om någon regelrätt zombiefilm, och då filmen blandar fantasi och verklighet låter sig konceptet bakom de levande döda inte heller analyseras närmare. Det är snarare en berättelse om en grupp ungdomar i ett hemsökt hus.

Filmen lider av en ganska ologisk handling, liksom klippningen gör denna ännu mera osammanhängande. En och annan scen är dock lyckad, liksom zombieinslaget används ganska effektfullt i filmens final. Dessvärre är det endast inledningen och slutet av filmen som över huvudtaget känns engagerande. Hur sammanhangen hänger ihop (liksom vad titelns fåglar har med saken att göra) framkommer dock aldrig riktigt. Den internationella utgåvan förefaller för övrigt inte vara dubbad, vilket annars är brukligt vad gäller italienska zombie-/skräckfilmer, varför det är lite synd att inte hela rollbesättningen är amerikansk. Det som är mest lyckat med hela filmen är förresten tonsättningen – filmmusiken är nämligen väldigt stämningsskapande i de rena skräckpartierna.

En trist och oengagerande skräckfilm med ett visst inslag av levande döda. Rekommenderas möjligen endast till fans av italiensk gore-film.