Thriller (1983)

Den sägs vara världens bästa musikvideo och visst håller den än idag. Kanske inte kläderna men väl makeup-effekterna. Det är i alla fall så här jag väljer att minnas Michael Jackson. Inte nödvändigtvis som ung och svart, utan som - zombie!

Zombiegeddon (2003)

Chris Watson (regi, manus, produktion, m m), Andrew J Rausch (manus, produktion, m m), m fl

• filmen lär vara någon sorts uppföljare till lågbudget-komedin Mob Daze (2002)
• båda filmmakarna Chris Watson och Andrew J Rausch har smärre biroller i filmen
• specialeffekts-gurun och B-filmsskådespelaren Tom Savini har också en mindre roll i filmen (som han fick efter att flera professionella skådespelare tackat nej till rollen ifråga)

Jeff och Cage är inte Guds bästa barn. De är i själva verket ett par av Tromavilles mest korrupta snutar. Det verkar inte bättre än att man är de enda patrullerande poliserna i hela staden när världens undergång inträffar. Satan har i sin oändliga nedrighet satt sin stora plan i verket och åkallat sina tjänare; de levande döda. Det är nu upp till Jeff och Cage, tillsammans med en hoper skolungdomar, att rädda vad som räddas kan!

Denna lågbudget-produktion distribueras förvisso av Troma Entertainment men är faktiskt inte producerad av det ökända filmbolaget. Trots detta bär den på Tromas omisskännliga adelsmärken, så som en löjeväckande premiss, billiga specialeffekter samt nakna damer – men även en del kampsports-inslag. Filmen är i själva verket ett försök att göra en dålig men underhållande film (som faktiskt inleds med en lång nedsabling av filmen och dess upphovsmän), men slutresultatet är enbart beräknande. Filmen är hur som helst nedlusad med diverse B-filmsskådespelare och annat löst filmfolk, inte minst den allestädes närvarande Troma-chefen Lloyd Kaufman.

Zombierna är här en slags Satans avföda och den levande döde kan uppenbarligen dölja sitt vandöda tillstånd för de levande, eller nåt. Det hela är ganska ogenomtänkt och lämnas utan vidare kommentar här. I övrigt är både makeup-effekter och regi under all kritik vad gäller zombierna.

Filmen ser alltså medvetet billig ut i de flesta hänseenden, även om man samtidigt har försökt dölja det faktum att det är inspelat på video. Det verkar dock finnas någon form av talang bakom kameran, även om just regin kanske inte hör dit. (Faktum är att filmmakarna inte lyckades anlita någon regissör, varför man varit tvungna att ta saken i egna händer. Resultatet är spretigt som bäst.) Därmed hänger skådespelarnas rollprestationer också i hög grad på vilken sorts erfarenhet dessa själva har i bagaget, varför de rena amatörerna nog mest gör bort sig i brist på regi. Det bästa man kan säga om produktionen är antagligen att både ljudet och klippningen emellanåt är riktigt bra, liksom att slutet faktiskt inte är lika dåligt som resten av det så kallade manuset.

En ganska dålig zombiefilm med en hel del blod och humor. Rekommenderas möjligen till Troma-fans.

G.P. 506 (2008)

Su-chang Kong (regi, manus), m fl

Vaktpostering 506 på den demilitariserade zonen mellan Nord- och Sydkorea har tystnat och en enhet ur gränsvakten anländer för att utvärdera läget. Vad man finner kan knappast beskrivas med ord, varför man även sänder in en utredare. Den ende som återstår i livet och med medvetandet i behåll är basens befälhavare, tillika sonen till landets överbefälhavare. Militärhögkvarteret vill mörklägga hela incidenten och tiden är därför knapp. Denna ödesdigra natt måste gränsvaktens utredare försöka lägga ett pussel där bitarna inte riktigt vill passa ihop. Sakta men säkert träder en bild av händelseförloppet fram, men frågan är om tiden hinner rinna ut innan man har hela bilden klar för sig. Och om det vid det laget redan är försent...

Denna välgjorda sydkoreanska långfilm lånar element från skräckfilmen utan att vara en regelrätt skräckfilm. Temat är överlevnad utan att för den sakens skull vara en survival horror-film. Filmen är i själva verket en slags detektiv-historia som arbetar med tillbakablickar men också alternativa versioner av olika skeenden. Samtliga roller är dessutom militärer i identiska uniformer, och om inte detta vore nog så finns det två uppsättningar av dessa. Detta tillsammans med språkliga och kulturella skillnader, liksom att det ibland kan vara svårt att för en europé att skilja på koreanernas ansiktsdrag, gör dessvärre filmen aningen svår att hänga med i. Dessutom innehåller handlingen ett par oväntade vändningar som inte gör saken mycket lättare. Filmen känns i längsta laget med sina två timmar, speciellt som handlingen har en tendens att upprepa sig. Däremot är den såväl spännande som stämningsfull, men hör dessvärre inte till zombiefilms-genren över huvudtaget. Handlingen kretsar istället kring ett utbrott av ett rabies-liknande virus, som förutom aggressioner skapar paranoia och minnesluckor hos sina värdar. Det är också en ganska våldsam historia med en tämligen hög äckel-faktor.

Filmen är väldigt snyggt filmad och produktionen som sådan är egentligen utan anmärkning. Trots många mörka scener är fotot ändå bitvis lysande. Rollerna känns välskrivna och rollprestationerna trovärdiga. Speciellt skådespelarnas reaktioner i olika situationer känns genuina varför även regin måste berömmas. Handlingen kunde dock varit tydligare och även utan fullt så många luckor.

En välgjord och stämningsfull thriller i militär-miljö, men däremot ingen zombiefilm över huvudtaget.

The Quick and the Undead (2006)

Gerald Nott (regi, manus, produktion), Clint Glenn (produktion), m fl

• producenten Clint Glenn är även filmens huvudrollsinnehavare, medan regissören Gerald Nott har en liten biroll (som zombie)

En mansålder har förflutit sedan epidemin som förvandlar sina offer till levande döda först bröt ut. Sedan dess har samhället hunnit kollapsa och återuppstå igen, men den vandöda plågan är allestädes närvarande. Situationen är under kontroll endast tack vare hänsynslösa prisjägare som tar hand om de levande döda närhelst ett utbrott äger rum. En av de namnkunnigaste bland dem är Ryn Baskin, men han har dessvärre kommit på kant med sina forna kamrater. När han blir förrådd och följaktligen skjuten upptäcker hans fiender att han inte bara är immun mot smittan, utan äger också förmågan att lura döden. Baskin kommer att ta en gruvlig hämnd på mannen som sköt honom liksom ynkryggen som förrådde honom.

Denna amerikanska independent-produktion i lågbudget-facket är i själva verket en slags post-apokalyptisk hämnarfilm. Det är dock oklart huruvida protagonisten själv är levande död eller inte. Filmen inleds hur som helst stämningsfullt men visar sig snart bygga på en mängd klichéer från olika genrer, främst den så kallade spagetti western-genren, och innehåller även en del ogenerade blinkningar till andra filmer, så som Day of the Dead (1985). Det hela fungerar dock tillfredsställelse och även fans av zombiefilm får mer än nog av gore och inälvor.

De levande döda följer gense stardard-mallar och det rör sig alltså om en smitta som får offret att återuppstå som ett människoätande lik. Förutom bett verkar det även finnas andra potentiella smittovägar, men dessa utforskas aldrig till fullo. Eftersom det rör sig om en zombie-western så är ett skott i huvudet det etablerade sättet att ta de levande döda av daga.

Trots sin ringa budget är fotot för det mesta väldigt snyggt, måhända på grund av ljussättning och det faktum att filmen är inspelad i high definition. Produktionen i övrigt håller också hyfsad nivå, exempelvis klippningen och ljudet, liksom rollbesättningen är väl vald. De flesta skådespelare lyckas göra någonting vettigt av sina ganska grovt tillyxade roller (däribland huvudrollsinnehavaren, som tur är). Även om makeup-effekter kan vara något ojämna så ser det emellanåt riktigt påkostat ut. Filmens störta brist torde däremot vara manuset då handlingen kan såväl vara tunn som ogenomtänkt.

En ganska välgjord post-apokalyptisk zombie-western. Rekommenderas för zombiefilms-fantaster.