Nightmare City (1980)

Umberto Lenzi (regi), Piero Regnoli (manus), Franco Di Girolamo (make up-effekter), Giuseppe Ferranti (make up-effekter), m fl

• det finns flera olika versioner av filmen, varav den italienska originalutgåvan lär vara den längsta utgåvan
• det finns även en kraftigt klippt amerikansk utgåva från 1980 med titeln City of the Walking Dead (den här recensionen utgår dock ifrån en oklippt amerikansk nyutgå)
• filmens italienske regissör, Umberto Lenzi, har en liten biroll

En kärnkraftsolycka leder till att de strålningsskadade förvandlas till blodtörstiga mutanter, vilka invaderar en stad någonstans i den västra hemisfären. Deras offer förvandlas också till radioaktiva mutanter och situationen glider snabbt myndigheterna ur händerna. Regeringen är också främst intresserad av att tysta ned incidenten och förhindra att nyheten sprids, medan militären gör vad de kan med sina knappa resurser – innan det är försent.

Detta är en italiensk-spansk-mexikansk samproduktion i survival horror-genren, även om det kanske inte rör sig om en renodlad zombiefilm. Som en survival horror-berättelse har den ändå en del poänger, liksom det snarare handlar om en actionfilm än en skräckfilm. Därmed är filmen också väldigt våldsam och är faktiskt bitvis ganska spännande, även om manuset i sig är högst bristfälligt.

De levande döda, eller snarare mutanterna, härrör hur som helst från radioaktivitet och förklaringen bakom konceptet är pseudovetenskapligt. De beskrivs av militären som någon form av supermänniskor, liksom det snarare verkar röra sig om någon form av vampyrism eftersom de livnär sig på blod. Deras döda offer vaknar dock till liv långt efter sin död och kan därför inte klassificeras som någonting annat än just levande döda, även om de skiljer sig betydligt från gängse konventioner inom zombiefilms-genren. De smittade är exempelvis förhållandevis smarta och väldigt samordnade, liksom de både använder sig av fordon och vapen. Utseendemässigt ser de också mest ut som brännskadeoffer, vilket antagligen har med strålningen att göra. De är vidare både snabba och väldigt tåliga, och kan endast dödas genom våld mot huvudet.

Slutresultatet är i alla fall ganska osammanhängande och den ologiska handlingen utgörs i princip av en mängd fristående scener som är staplade av varandra. På slutet försöker man dock sammanföra de lösa trådarna hjälpligt, men själva slutet är ett enda stort antiklimax och berättelsen avslutas över huvudtaget inte. Syftet med filmen verkar också vara själva våldet och även i viss mån de spekulativa gore-effekterna (liksom en hel del nakenhet), vilket dessvärre innebär kalkonvarning. Make up-effekterna kunde också ha varit bättre, liksom gore-effekterna är ojämna som bäst. Trots detta rör det sig alltså inte om en av de sämre europeiska filmerna i survival horror-genren!

En actionfylld men ganska oengagerande survival horror-film med ett lite annorlunda zombiekoncept.