Let Sleeping Corpses Lie (1974)

Jorge Grau (regi), Gianetto De Rossi (makeup-effekter), m fl

• det finns flera olika versioner av filmen, varav den italienska är den längsta

Ett par främlingar från London hamnar på grund av en rad händelser på en liten landsbygdsort, där Jordbruksministeriet experimenterar med en ny miljövänlig teknologi för skadedjursbekämpning. Samtidigt inträffar ett mord och det verkar som om en nyligen drunknad man från orten ligger bakom. Kan det finnas en koppling mellan de dödas uppvaknande och miljöexperimenten som bedrivs i närheten av kyrkogården?

Denna spanska skräckfilm är egentligen inte en survival horror-film men tillhör ändå zombiefilms-genren. Det är istället främst en traditionell, om än ovanligt blodig och även hemsk, skräckfilm. Filmen är också, på gott och ont, ett tidsdokument och många inslag känns inte speciellt aktuella idag. Den riktar sig vidare till sin tids ungdomspublik och den manliga huvudrollen kan nog karaktäriseras som en arketypisk arg ung man. Ett centralt inslag är också generationsklyftan mellan huvudrollerna och filmens egentlige skurk, nämligen den reaktionäre polisinspektören. Filmens tema är däremot effekten av miljöförstöring, eller snarare oöverskådliga konsekvenser av nya jordbruksmetoder, och känns inte helt inaktuell med hänsyn till dagens miljödebatt.

De levande döda uppväcks alltså av någon form av ultraljudsstrålning, eller nåt. Denna strålning är egentligen tänkt att påverka insekters nervsystem och få dem att angripa varandra. Förutom att vara effektivt vid skadedjursbekämpning visar sig metoden också påverka andra primitiva nervsystem, såväl hos nyligen döda lik som hos foster. Liken vaknar alltså och attackerar de levande för att döda och sedan äta upp dem. Effekten är däremot inte smittsam, och offren vaknar endast upp om den döda kroppen dels är inom räckvidden för strålningen – och dels inte har blivit uppäten. De levande döda verkar dock även kunna uppväcka äldre lik utanför strålningens räckvidd genom sina offers blod, men det hela förklaras inte närmare och verkar också väldigt ogenomtänkt. De kan hur som helst endast förgöras med hjälp av eld, liksom de av någon outgrundlig anledning är extremt lättantändliga. Även nakna kroppar flammar upp och brinner utan några som helst problem.

Handlingen är emellanåt ganska snurrig och varken manuset eller konceptet känns särskilt genomarbetat. Trots detta rör det sig ändå om en lyckad skräckfilm även om budgeten knappast kan ha varit speciellt väl tilltagen, vilket satt sina spår i produktionen. Trots att handlingen egentligen utgör en kriminalrysare så utgör händelseförloppet ändå på sätt och vis inledningen på ett mera storskaligt survival horror-uppslag. Strålningens räckvidd ökas nämligen successivt under filmens gång och efter själva upplösningen antyds det också att miljöexperimenten kommer att inledas i en ännu större skala. En eventuell uppföljare hade alltså potentiellt kunnat bli riktigt intressant!

En tidstypisk skräckfilm med ett central zombieinslag. Rekommenderas särskilt till skräck- och gorefilmsfantaster.