Australiensiska Snowgum Films har publicerat sin dokumentärfilm Undead Ted på YouTube. Det är en sju minuter lång låtsasdokumentär av och med Daniel Knight, och beskriver en typisk dag för den levande döde Edward Grey. Hela produktionen genomfördes enligt uppgift på en dag, men resultatet är mycket underhållande!
(Klicka på YouTube-loggan ovan för att se filmen.)
källa: YouTube
Fred Dekker (regi, manus), David B Miller (makeup-effekter), m fl
En kriminalinspektör utreder ett mystiskt dödsfall på det lokala universitet, och det visar sig att en 27 år gammal hemlighet kommit i dagen. Ett par studenter har ovetandes släppt lös ett utomjordisk experiment som förvandlar offren till levande döda. Den medelålders polismannen måste nu konfrontera sina inre demoner för att kunna rädda situationen innan hela studenthemmet är dödsdömt.
Denna kultförklarade amerikanska skräckkomedi från 1980-talet är i själva verket en hyfsad zombiefilm i SF-genren, kombinerad med en collegefilm av det mer ordinära slaget. Det finns även påtagliga survival horror-inslag liksom filmen i viss mån kan betraktas som en hyllning till zombiefilms-genren som sådan. (Rollfigurerna är exempelvis namngivna efter kultförklarade filmmakare.) Såväl den stämningsfulla inledningen, som den aningen krystade avslutningen, utgör också kopplingar till klassikern Night of the Living Dead (1968), liksom det finns direkta referenser till filmen ifråga.
De levande döda utgörs antingen av levande människor som dör och förvandlas till zombier eller av lik som återuppväcks. I själva verket rör det sig om en slags igelliknande parasiter av utomjordisk härkomst, vilka går in genom munnen på sitt offer och sätter sig i hjärnan, där de förökar sig explosionsartat. Innan zombien deaktiveras genom att huvudet splittras och ynglen trillar ut, försöker den levande döde hitta nya offer för parasiterna. Den reanimerade kroppen kan dock förintas relativt enkelt genom våld, medan det bästa sättet att förgöra själva parasiterna är att använda eld alternativt kraftig hetta.
Trots att det egentligen rör sig om en ganska fånig B-film håller både produktion och specialeffekter (inkl makeup-effekter) en hyfsad standard, speciellt med hänsyn till filmens ålder. Manuset känns också genomtänkt och skådespelarna gör åtminstone inte bort sig fullständigt. Filmen är faktiskt ganska underhållande även om man bortser från själva zombieinslaget, som dock emellanåt känns lite sekundärt. Det är också detta som främst skiljer den från exempelvis The Return of the Living Dead (1985) som annars kan anses vara snarlik vad gäller både tema och innehåll. Den är ändå inte helt utan sina poänger som zombiefilm, mycket tack vare det ovanligt lyckade SF-upplägget.
En lättsam ungdoms-/skräckkomedi, med både zombie- och SF-inslag. Överraskande sevärd med tanke på förutsättningarna och filmens ålder.
(Se även kommentarer nedan för uppgifter för olika versioner av filmen.)
En av årets riktigt stora zombiefilmer verkar kunna bli den kanadensiska komedin Fido. Filmen har biopremiär nästa månad i Kanada medan det ännu är oklart om och när filmen går upp på svenska biografer. Redan nu finns hur som helst en trailer tillgänglig online på den officiella hemsidan.
Fido utspelar sig i en, åtminstone på ytan, idyllisk amerikansk 1950-talsmiljö som genomlevt en zombie-epidemi. De levande döda har satts i arbete - bland annat som sällskapsdjur. Filmen handlar om en pojke och hans zombie, och verkar kunna bli en given klassiker! Som en fotnot kan sägas att ingen mindre än Peter Stormare ursprungligen var tilltänkt i titelrollen, men att denna nu istället görs av skotten Billy Connolly.
källa: MoviesOnline
Jorge Grau (regi), Gianetto De Rossi (makeup-effekter), m fl
Ett par främlingar från London hamnar på grund av en rad händelser på en liten landsbygdsort, där Jordbruksministeriet experimenterar med en ny miljövänlig teknologi för skadedjursbekämpning. Samtidigt inträffar ett mord och det verkar som om en nyligen drunknad man från orten ligger bakom. Kan det finnas en koppling mellan de dödas uppvaknande och miljöexperimenten som bedrivs i närheten av kyrkogården?
Denna spanska skräckfilm är egentligen inte en survival horror-film men tillhör ändå zombiefilms-genren. Det är istället främst en traditionell, om än ovanligt blodig och även hemsk, skräckfilm. Filmen är också, på gott och ont, ett tidsdokument och många inslag känns inte speciellt aktuella idag. Den riktar sig vidare till sin tids ungdomspublik och den manliga huvudrollen kan nog karaktäriseras som en arketypisk arg ung man. Ett centralt inslag är också generationsklyftan mellan huvudrollerna och filmens egentlige skurk, nämligen den reaktionäre polisinspektören. Filmens tema är däremot effekten av miljöförstöring, eller snarare oöverskådliga konsekvenser av nya jordbruksmetoder, och känns inte helt inaktuell med hänsyn till dagens miljödebatt.
De levande döda uppväcks alltså av någon form av ultraljudsstrålning, eller nåt. Denna strålning är egentligen tänkt att påverka insekters nervsystem och få dem att angripa varandra. Förutom att vara effektivt vid skadedjursbekämpning visar sig metoden också påverka andra primitiva nervsystem, såväl hos nyligen döda lik som hos foster. Liken vaknar alltså och attackerar de levande för att döda och sedan äta upp dem. Effekten är däremot inte smittsam, och offren vaknar endast upp om den döda kroppen dels är inom räckvidden för strålningen – och dels inte har blivit uppäten. De levande döda verkar dock även kunna uppväcka äldre lik utanför strålningens räckvidd genom sina offers blod, men det hela förklaras inte närmare och verkar också väldigt ogenomtänkt. De kan hur som helst endast förgöras med hjälp av eld, liksom de av någon outgrundlig anledning är extremt lättantändliga. Även nakna kroppar flammar upp och brinner utan några som helst problem.
Handlingen är emellanåt ganska snurrig och varken manuset eller konceptet känns särskilt genomarbetat. Trots detta rör det sig ändå om en lyckad skräckfilm även om budgeten knappast kan ha varit speciellt väl tilltagen, vilket satt sina spår i produktionen. Trots att handlingen egentligen utgör en kriminalrysare så utgör händelseförloppet ändå på sätt och vis inledningen på ett mera storskaligt survival horror-uppslag. Strålningens räckvidd ökas nämligen successivt under filmens gång och efter själva upplösningen antyds det också att miljöexperimenten kommer att inledas i en ännu större skala. En eventuell uppföljare hade alltså potentiellt kunnat bli riktigt intressant!
En tidstypisk skräckfilm med ett central zombieinslag. Rekommenderas särskilt till skräck- och gorefilmsfantaster.
Den svenska filmdistributören Njutafilms väntas under den kommande veckan ge ut den italienska zombiefilmen Zombie Holocaust (1980) av Marino Girolami i en nyrestaurerad så kallad Special Edition-utgåva. Filmen är i själva verket den fjärde DVD:n i Njutafilms "Zombie Series", och är alltså oklippt med svensk text.
Tidigare titlar utgörs av Lucio Fulcis tre klassiska zombieepos. (Mer information återfinns i den första temaartikeln om de italienska s k Zombi-filmerna.) Samtliga är hur som helst tillgängliga för beställning från webbutiken SubDVD.com.
källa: Njutafilms.nu
Michele Soavi (regi, produktion), Gianni Romoli (manus, produktion), m fl
Francesco Dellamorte är en härjad man. Han är kyrkogårdsvaktmästare i norra Italien tillsammans med sin stumme och efterblivne medhjälpare. I arbetsuppgifterna ingår att nedgöra de döda när de allt mindre sällan återuppstår från sina gravar. En dag förälskar sig Francesco i en änka till en nyligen avliden man på orten, men den svartsjuke maken har inte riktigt lämnat in handuken ännu. Samtidigt dör en hel busslast med ungdomar vilket innebär att man måste anskaffa mer ammunition. Om inte det vore nog så rör sig liemannen i knutarna och ett rykte gör gällande att Francesco är impotent.
Detta är en fransk-italiensk skräckkomedi av det mer absurda slaget, och innehåller gott om både gore och sex. Det rör sig däremot inte om någon survival horror-film, utan snarare en surrealistisk dödsromantisk historia, precis som titeln antyder. Temat är alltså kärlek och döden vilket behandlas på många olika plan - oftast på ett underhållande sätt. Det finns dock gott om levande döda, även om det alltså inte är någon traditionell zombiefilm.
De levande döda vaknar hur som helst till liv genom att rötterna från någon form av växt letar sig ned till den begravde, vilket vanligtvis sker inom ca en vecka från jordfästelsen. De är betydligt intelligentare än i traditionella zombiefilmer men drivs ändå av en hunger efter levande mänskligt kött - vilket här får symbolisera någon sorts kärleksakt, liksom de deaktiveras lämpligen genom massivt våld mot hjärnan. Zombiekonceptet är dock sekundärt och det finns mängder av undantag från densamma. Filmen försöker också i första hand underhålla - inte måla upp en stämning av världens undergång, eller liknande.
Produktionen är väldigt lyckad rakt igenom och handlingen är allt annat än förutsebar. Egendomligheterna staplas på varandra och man vet helt enkelt aldrig vad som kommer att ske därnäst. Stämningen är påtaglig men knappast hemsk, snarare sensuell, och det är antagligen en smaksak huruvida man gillar filmen eller ej.
En av de mer egensinniga zombiefilmer som har gjorts. Mycket våldsam, naken och absurd. Rekommenderas varmt till den som redan har sett det mesta.
George A Romero bekräftar i en intervju att hans senaste zombie-epos Diary of the Dead verkligen är färdigfilmad. Även om en distributör fortfarande saknas verkar filmen ha gett upphov till tillräckligt mycket intresse för gå upp på biograferna (åtminstone i USA), tvärtemot tidigare spekulationer. Hela intervjun är tillgänglig online på hemsidan DreadCentral.com.
Enligt uppgift lär filmen i viss mån vara en tillbakagång till filmen som grundlade hela zombiefilms-genren, nämligen Night of the Living Dead (1968). Det rör sig exempelvis om en independent-film och även om filmen inte är en del av The Dead-serien, så skall konceptet ändå vara i stort sett kompatibelt. Manuset behandlar egentligen mediernas roll i det moderna samhället, och handlingen kretsar kring en grupp ungdomar som filmar själva zombie-utbrottet.
källa: DreadCentral.com
Danny Boyle (regi), Alex Garland (manus), Andrew Macdonald (produktion), m fl
Djurrättsaktivister bryter sig in på ett medicinskt laboratorium för att befria försöksdjur, men råkar samtidigt släppa lös ett extremt smittsamt och farligt virus. Fyra veckor senare vaknar cykelbudet Jim upp från en koma efter en olycka. Han upptäcker att inte bara sjukhuset utan också resten av London är övergivet. Alla människor verkar ha försvunnit och de enda som finns kvar visar sig vara smittade med någonting som gör dem mordiska. Det enda sättet att överleva och att inte själv bli smittad, är att bli lika hänsynslös som de smittade.
Detta är en sameuropeisk brittisk produktion som blivit stilbildande för den moderna zombiefilms-trenden. Det rör sig dock inte om en regelrätt zombiefilm eftersom den alltså inte innehåller några döda som vaknar till liv, utan bör snarare klassificeras i science fiction-genren. Trots detta är det ändå en survival horror-film vad gäller tema och handling, närmare bestämt människans inneboende benägenhet till våld. Dessutom finns det tydliga paralleller till The Dead-serien (av George A Romero) och inkluderar rent av en hyllningsscen till klassikern Dawn of the Dead (1978). Det rör sig dock inte heller om någon gore-film utan survival horror-elementen koncentrerar sig mera på miljön och stämningen, och lyckas också mycket bra med detta. Det rör sig vidare om en relativt billig produktion som dock ändå gick upp på biograferna och även gjorde succé i USA. Filmen har hur som helst blivit hårt kritiserad av zombiefilms-fantaster och är måhända också en av de mer missförstådda survival horror-filmerna som har gjorts.
Istället för levande döda kretsar handlingen alltså kring ett otroligt smittsamt virus som gör den smittade aggressiv och mordisk. Sjukdomen betecknas som "rage" (vrede eller ilska) och den sjuke angriper helt enkelt alla ickesmittade som denne kommer i kontakt med. De smittade använder dock aldrig tillhyggen utan använder sina bara händer, liksom ibland tänder, i syfte att skada och döda. De är vidare främst aktiva på natten och anfaller gärna i grupp. I brist på offer verkar de däremot gå in i ett slags inaktivt tillstånd eller dvala. Själva smittan sprids genom bett eller vanligast genom att den drabbade spyr blod över sitt offer, vilket också gör dem otroligt farliga. De smittade äter dock inte av sina offer, eller någonting annat för den delen, utan är istället dömda att långsamt svälta ihjäl. Viruset håller dock igång kroppen tills den bokstavligen talat ruttnar bort, varför de smittade faktiskt med tiden mer och mer liknar levande döda. Även om de smittade är väldigt farliga så kan de dödas med hjälp av (extremt) våld, trots att de inte tar någon notis om vare sig smärta eller skador.
Filmen håller hela vägen tack vare ett bra manus, även om handlingen delvis byter inriktning under den andra halvan. Slutet skall för övrigt ha ändrats på utgivarens begäran, och känns ganska opassande som avslutning. Budgetrestriktionerna märks också främst i den förhållandevis lilla mängden smittade, eftersom de horder som omtalas i filmen aldrig förekommer i själva handlingen. Man får hur som helst tacka den digitala inspelningsteknologin som används för det goda slutresultatet, inte minst vad gäller specialeffekter av olika slag.
En spännande och sevärd survival horror-film i science fiction-genren, som dock inte nödvändigtvis rekommenderas till inbitna zombiefilms-fantaster.
Skräckfilms-profilen Todd Tjersland skriver i ett pressmeddelande att hans zombieroman Deathbreed slutligen är utgiven av det egna förlaget Astaroth Entertainment Group, precis som hans filmer. Boken, med undertiteln A Zombie Novel, är därmed tillgänglig för beställning genom den officiella hemsidan ZombieNovel.com, där även en förhandstitt av innehållet är tillgänglig för gratis nedladdning.
Enligt uppgift rör det sig om en tämligen traditionell zombiehistoria helt i George A Romeros anda, liksom innehållet uppges vara "vuxet" på flera plan. Faktum är att upphovsmannens egna zombiefilmer (The Necro Files resp Necro Files 2) snarare är att betrakta som pornografiska, även om romanen snarare fokuserar på den mänskliga naturen, alltså hur samhället och dess invånare påverkas av zombie-akopalypsen. En uppföljare lär också redan vara under arbete.
källa: Zombie Movie DataBase
Den här bloggen har varit inaktiv i ett halvår nu men inom kort blir det förhoppningsvis ändring på det. Avbrottet har berott på en mängd skilda saker, varav den främsta förmodligen varit lättja. Framöver har undertecknad dock, förhoppningsvis, även tillgång till mera fritid.
En anledningen till den långa vinterdvalan har nog också varit den höga uppdateringstakten inledningsvis. Den paradoxala konsekvensen av uppehållet är också att det finns mängder av färdigt material - det behöver bara bearbetas vidare för publicering. Därmed borde det inte heller vara speciellt betungande att dra igång igen, snart. Uppdateringstakten lär dock bli aningen långsammare, men återkom för all del regelbundet för nya recensioner av såväl nya som gamla zombiefilmer. Fler temaartiklar lär tyvärr låta vänta på sig, men ett nytt inslag är däremot nyhetsrapportering kring aktuella zombiefilms-projekt.
Nu gäller det bara att komma igång också, vilket kan kräva en smärre kraftansträngning. Idéer, förslag och frågor emottages också tacksamt. (Svara gärna på den här postningen i väntan på andra kontaktytor.) Slutligen ett tack till alla som faktiskt besöker bloggen, mer eller mindre regelbundet. Och till som tagit sig tid att kommentera innehållet! Jag ska även försöka besvara kommentarerna, vid tillfälle.
- Fläskätaren
programförklaring
prenumerera
