recensioner av zombiefilm på svenska - zombie movie reviews in Swedish

Corpses Are Forever (2003)

Jose Prendes (regi, manus, produktion, m m), m fl

  • filmmakaren Jose Prendes spelar själv huvudrollen
Vår hjälte vaknar upp utan att veta var han befinner sig eller vad som har hänt. Han är inte heller helt säker på vem han själv är, eller vem personen som kommunicerar med honom genom hans armbandsur är, om han ens är verklig. Uppenbarelsen av en blodig kvinnan som hemsöker honom är dock definitivt inte verklig, men det är däremot i högsta grad de levande döda som omger honom. Han vet inte heller riktigt vad han skall tro om den mystiske general Morton, som hävdar att detta är den Yttersta tiden och att helvetets portar står på vid gavel.

Denna amerikanska lågbudget-film inleds som en övernaturlig thriller som kretsar kring minnesförlust och jakten på en seriemördare. Snart får den dock ett parallellt spår som kretsar kring hemliga agenter och konspirationer, samt levande döda och världens undergång. Historien tar sedan en rad mer eller mindre oväntade vändningar och de två spåren pusslas ihop hjälpligt mot slutet. Handlingen tar dock på tok för många vändningar för att filmen över huvudtaget skall fungera. Titeln är förresten en parodi på Bond-filmen Diamonds Are Forever (1971) och filmen slutar mitt i med ett halvt skämtsamt löfte om en uppföljare (närmare bestämt The Corpse Who Loved Me). Eftersom filmmakaren lär ha bekostat spektaklet ur egen ficka, inklusive flera mer eller mindre kända B-filmsveteraner och annat kunnigt filmfolk, borde det inte finnas några medel kvar till någon uppföljare. (Filmen kan omöjligen ha spelat in några större summor, nämligen.)

De levande döda används här endast för att illustrera den bibliska Yttersta tiden. Zombie-konceptet känns inte heller speciellt genomtänkt eller konsekvent, men det har mindre betydelse. De tillför hur som helst ingenting nytt till genren och makeup-effekterna lär inte heller imponera på någon. (Någon gore finns knappast, eller någon nakenhet heller för den delen.) Filmen innehåller däremot en del hänvisningar till andra filmer, inte minst i zombiefilms-genren. Däribland George A Romeros filmer i The Dead-serien samt B-filmspastischen The Return of the Living Dead (1985). Själva syftet med filmen verkar dock vara att ge filmmakaren tillfälle att agera actionhjälte, vilket dessvärre innebär en del illa koreograferade kampsports-scener.

Produktionen som sådan är en soppa av lyckade och mindre lyckade element. Manuset är ett exempel på det senare, även om där också finns många goda idéer och uppslag. Fotot är däremot ett exempel på vad som, åtminstone bitvis, fungerar väldigt bra. Skådespelarinsatserna varierar däremot kraftigt, och får väl dels skyllas på dålig regi och dels på ett par amatörer i ledande roller (inte minst regissören själv i huvudrollen). Några birollsinnehavare verkar också vara kamrater till filmmakaren och hör över huvudtaget inte hemma i produktionen. Den snurriga handlingen blir inte heller mera begriplig av den illa skrivna dialogen som leveras mumlad tack vare det dåliga ljudet. Det allra sämsta torde dock vara att den för berättelsen nödvändiga undergångsstämningen aldrig infinner sig. Förbipasserande bilar och fotgängare syns nämligen bakom skådespelarna i åtskilliga scener!

En surrealistisk övernaturlig thriller som tangerar amatörproduktion, med inslag av levande döda.

1 kommentar:

Fläskätaren sa...

För min del förstördes den lilla stämning som man ändå lyckats bygga upp av att zombierna, utan synbar anledning, började yla: "braaiiinns!" i sista akten. Vad faen var det för något, egentligen? En missriktad hyllning? I så fall är det inte det enda missriktade med den här kalkonen...